Conjugación de soberanear

Conjugación de soberanear [v.]

infinitivo
presente

-soberanear

indicativo
presente

yosoberaneo

soberaneas

élsoberanea

nosotrossoberaneamos

vosotrossoberaneáis

ellossoberanean

imperfecto

yosoberaneaba

soberaneabas

élsoberaneaba

nosotrossoberaneábamos

vosotrossoberaneabais

ellossoberaneaban

pretérito

yosoberaneé

soberaneaste

élsoberaneó

nosotrossoberaneamos

vosotrossoberaneasteis

ellossoberanearon

futuro

yosoberanearé

soberanearás

élsoberaneará

nosotrossoberanearemos

vosotrossoberanearéis

ellossoberanearán

subjuntivo
presente

yosoberanee

soberanees

élsoberanee

nosotrossoberaneemos

vosotrossoberaneéis

ellossoberaneen

futuro

yosoberaneare

soberaneares

élsoberaneare

nosotrossoberaneáremos

vosotrossoberaneareis

ellossoberanearen

imperfecto

yosoberaneara

soberanearas

élsoberaneara

nosotrossoberaneáramos

vosotrossoberanearais

ellossoberanearan

imperfecto 2

yosoberanease

soberaneases

élsoberanease

nosotrossoberaneásemos

vosotrossoberaneaseis

ellossoberaneasen

condicional
presente

yosoberanearía

soberanearías

élsoberanearía

nosotrossoberanearíamos

vosotrossoberanearíais

ellossoberanearían

imperativo
presente

(yo)/

(tú)soberanea

(él)soberanee

(nosotros)soberaneemos

(vosotros)soberanead

(ellos)soberaneen

gerundio

-soberaneando

participio

-soberaneado

soberanear

Abrevaciones

f.p. feminino plural

f.s. feminino singular

m.p. masculino plural

m.s. masculino singular

sing. singular

plur. plural

adj. adjectivo

n. substantivo

v. verbo